2012
Igår tittade vi på 2012. Det var ju ett tag sen den kom ut och gick på bio och allt sånt där, men jag hade i alla fal inte sett den. Mamma sa att det var "full fart från början till slut", och ja det hade hon ju rätt i. Bra film... i sin kategori, dvs katastroffilmerna. Kommer ni ihåg då när ALLA katastroffilmer kom samtidigt? Det var Independence day, den där med vulkanen och Pierce Brosnan, Armaggedon (eller två d kanske?), Day after tomorrow och ja, gud vet vilka mer. Jag har glömt för det kom så många på samma gång, inom kort tid i alla fall. På bara ett par år så hade jorden gått under på ett eller annat sätt flera gånger om. Massor av effekter och massor av döingar på en gång kan man väl sammanfatta dessa filmer. 2012 var ju inget undantag precis. Tänk att det först och främst alltid är USA, detta himla USA, som ska rädda världen. Ja, visst, nu var kineserna inblandade, och även en och annan indier, men ändå, det var ju USA-once and for all, som räddade världen. Otroligt! Sen var det ju också lite smått otroligt (som att inte allt var otroligt, men ändå) att det bara var en enda liten familj, från USA såklart, som tog sig över hela världen för att rädda sig ifrån Ragnarök.
Ja, jag vet inte ja. "Bra film" skrev jag nyss och jodå. Underhållande och ett jäkla tempo, men när man börjar bryta ner sånna här filmer i partiklar så är de inte så jäkla roliga egentligen.
Massor av människor som dog, men mest synd var det om den gamla, gamla, skruttiga, mannen som inte hann prata med sin son utan fick höra hur han dog över telefonen. Det var illa.
Men, som D sa i morse när vi pratade om den "man vill veta vad som händer sen istället", och det håller jag med om.
Hela upplevelsen KAN ha blivit färgad av att jag brände handen på stekpannehandtaget igår. Jag tog ut stekpannan ur ugnen (där vi hade stekt jättegod fläskfilé med fetaost och soltorkade tomater) och då använde jag grytlappar, såklart. Sen skulle jag bara flytta på pannan uppe på spisen och då, av någon anledning, tog hjärnan semester och jag brände mig något så IN I HELVETE (ja, förlåt, förlåt). Satan i gatan (jaja) vad ont jag hade och fortfarande har, även om det inte är lika illa nu. Jag har sovit med min hand i en plastpåse tillsammans med en isklamp i natt. Det här var -inte-roligt för fem öre.
Kommentarer
Trackback
