Jag vet inte, jag...
Nu inser jag dock, och erkänner vitt och brett, att min egen besatthet bara satt lite längre in och tog lite längre tid att växa fram. Jag kan inte förstå det själv, jag lovar, men det är något som gör att jag måste läsa, lyssna och se filmen om och om igen. Det är så att jag får skämmas lite. Igår när Daniel skulle gå på stan med sina föräldrar så sa jag att jag (och Isak, sovande då) nog skulle titta på lite film, varav Daniel sa "inte Twilight väl??" och jag lite generat fick le lite och säga.. "joo.... ". Och sen tittade jag - igen. Som att jag inte KAN filmen utantill redan? 20 mars kommer New moon ut på dvd och jag väntar verkligen på det. Sanslöst mycket faktiskt. Senaste dagarna har jag surfat trailers och intervjuer via you tube varje gång jag öppnat datorn. Och, ja, så lyssnar jag ju på Eclipse om dagarna också. Nåt måste jag ju göra medan Isak äter och äter och äter på mig, eller hur?
Så... jag vet inte jag... kan någon förklara detta fenomen för mig? Seriöst! För det är inte likt mig det här.
Kommentarer
nil
Jag har inget som helst minne att det var du som sa att jag skulle läsa böckerna. hm. Jag såg filmen på kvällen och tyckte att den var dålig. Dagen efter var jag och A på ica maxi och då köpte jag bok 1 och 2 för att se om de var bättre. Finns inte mkt tidsutrymme däremellan för att du skulle sagt att jag skulle läsa dem :) Däremot kan du nog ha sagt åt mig under hösten, som en rekomendation.
I övrigt håller jag med dig, även om jag som sagt har en benägenhet att bli besatt. Det är ändå weird. Men ganska tillfredsställande att du för en gångs skull är i min sits :)
Tina
Besatthet, förstår INTE vad du pratar om. ;) Just nu är jag löjligt förälskad i filmen Becoming Jane. Är nog mer romantic än vad jag annars skulle erkänna...
Trackback
