Om åren som gick: 2000-2010, start 2000
Nu kommer den, min sammanfattning av 2000-talet. Jag bör väl börja med att skriva att de 10 år som gått egentligen går att dela in i två helt olika perioder, helt olika liv skulle jag till och med våga drista mig att skriva. Den första halvan, de första 5, 5 åren utspelade sig i Falun, och de senaste 4, 5 åren här i Västerås-och det har varit skillnad vill jag lova! Så här var det i alla fall:
Falun 2000:
Jag började det här milleniumet på ett ganska svart sätt. Jag firade nyår med mina gamla hög-och gymnasievänner smått deprimerad eftersom jag visste vad som skulle komma när jag väl kom hem till Falun igen, efter lovet. Min dåvarande pojkvän gick igenom en livskris då en av hans bästa vänner hastigt gick bort i en bilolycka före jul. Min pojkvän, A, ville inte och kunde inte fortsätta det vi hade efter det. Jag tror att chocken var för stor på nåt sätt. 10 dagar efter nyår hade vi kastat våra låtsasringar och svurit på att alltid vara vänner.
Efter det vände saker och ting både snabbt och långsamt. En ny värld öppnades för mig. Det liv jag hade haft i Falun hittills ändrades drastiskt till något helt annat. Det dök upp riktiga klippor i min närhet, vänner som jag inte haft förut: Frida, Jenny, Magdalena, Helena och alla människor som plötsligt lyfte mig i hårrötterna. Jag upptäckte Harry Potter, Lars Winnerbäck och tequila. Jag lyssnade mycket på "Pacemaker" med Lasse, det var den som fick mig att fastna: "Jag tror att jag är mera kär i kärleken än i dig, än sen?" var någon form av tema under våren. Temat byttes sedan ut mot "Aldrig riktigt slut"-och den försvann liksom inte, aldrig.
Jag spenderade hela sommaren i Strömstad, boendes i Viktors lägenhet tillsammans med Lotta och min råtta Lorelei. Jag jobbade på Silverpilen, serverade räkmackor, elefantöron och red bull och vodka till glada och fulla norrmän. Jag slets mellan att leva livet och att längta hem-till Falun, för första gången någonsin.
På hösten läste jag Engelska A och åkte till England, Canterbury. Jag upplevde samma sak där: Jag njöt av att vara där men längtade hem, hem till Falun. Jag var engagerad i kåren och satt som informationsansvarig för kårhuset.
Året och kommande år präglades av människor, människor och åter människor. Människor som satte spår, som lärde mig om livet, som fick mig att växa upp, slappna av och bli den jag är idag. Som fick mig att tro mig på mig själv. Det var också mycket olyckad kärlek. Jag väljer att kalla det för det, för det var inte alltid olycklig kärlek, men olyckad var den helt klart.
Kommentarer
Trackback
