Min kropp är inte min

Jag gillar inte min kropp efter jag fick Isak. Det är liksom inte min kropp längre. Okej, jag är tjock. Det går inte att komma ifrån att jag har x antal kilon kvar att gå ner sen den där mastodontgraviditeten  då jag åt allt inom synhåll och gärna fikade en, två och tre gånger om dagen. Jag svär på en sak: OM jag lyckas bli gravid igen så ska jag INTE göra så igen. Jag tror inte jag är ensam om att lova en sådan sak, men jag lovar. Jag ska aldrig mer äta så som jag gjorde under 2009. Aldrig. Jag har också lovat att aldrig misshandla min kropp till att bli så trött och svag igen, som jag var när Isak föddes. Så ont som jag haft i kroppen sen han föddes kunde jag inte ens föreställa mig. Ondare än under tiden han faktiskt fanns i magen. Allt för att jag var svag, svagare, svagast. Jag säger inte att jag är stark nu, men NÅN skillnad gör det såklart att ha en 10-kilos bebis som vill bli buren på och som jag dessutom-måste-bära på upp och ner för 3 trappor två eller fler gånger om dagen. Självklart. När det kommer besök hit, med andra barn som också burits upp för våra trappor så kan jag ju se att jag inte är lika trött som de mammorna är när de kommer upp.

 

Men faktum kvarstår såklart, jag är ändå tjock. Jag har en mage som varken går av för hackor eller behagar försvinna. Jag tycker-inte-vidare mycket om att se mig själv i en spegel. Och jag kan inte för mitt liv förstå vilken tur jag hade innan jag blev gravid som kunde ha mina kläder.

 

 

Men, det HÄR är ändå värst nu: Jag har så ONT i min kropp. Allra värst är det i fötterna. Mina fötter är inte mina. De gör ont och värker och djävlas med mig hela tiden. Det började nångång i somras och har inte slutat än. Jag har ont om jag går här hemma utan skor, men jag har också ont när jag har skor. Det gör inte ont i någon specifik del av foten, och inte heller bara i en. BÅDA fötterna gör ont, ont så så in i helvete ärligt talat. Jag beskriver det som att gå på glas, fast det är inte riktigt sant. Det är inte så att det sticker eller så, det gör ONT. Som att huden inte räcker till längre, som att det inte finns tillräckligt med, jag vet inte, fot, i foten, för att hålla mig uppe. Det gör ont i stort sett hela tiden, faktiskt, men mer eller mindre. När jag reser mig upp från att ha suttit ner så går jag som en pensionär. För det gör ont!

 

Jag gick till doktorn, såklart. Där fick jag tipset att köpa nya skor och börja smörja in fötterna. Är det sånt man lär sig på läkarutbildningen så kan man ju lika gärna köpa en läkarlicens via blocket. Igår köpte jag nya skor, det gjorde jag. För jag vet att jag går i skor som jag även gick i när jag väntade Isak och vägde 20 kg+, men inte tror jag att det kommer att åtgärda hela problemet heller.

 

Saken är såklart den också, att jag har ont i benen, höfterna och ryggen och så pass klok är jag att jag förstår att det har med fötterna att göra och att det onda i mina fötter såklart har med Isak att göra på något sätt.

 

Jag tycker att jag alltid klagar över att jag har så ont nånstans. Det måste vara drygt att lyssna på mig så som jag klagar, men jag kan inte låta bli, för det gör ju ONT.

 

Jag tränade ju, ni vet, med wii’t. Men nu är det faktiskt 14 dagar sen sist, för jag mår visserligen bättre av att träna, men jag har redan så ont och så tränar jag och så känner jag hur det gör ont …. I ryggen, i axlarna, i nacken, i benen men främst i fötterna.

 

Ni får hemskt gärna berätta för mig vad jag ska göra åt allt detta (och glöm inte magen…), det är därför jag idag skriver om det i båda mina bloggar-för att få hjälp!




Kommentarer
sahel

Jobbigt =( Läkare kan vara passiva, man måste nästan vara utbildad själv för att kunna hjälpa dom på traven med vad det kan vara.



Kan det vara så att du fått någon ledsjukdom, typ fibromyalgi? Då har man ju ont i hela kroppen osv. Eller så är det bara fötterna som ställer till det som du skriver. Har du provat zon-terapi? Jag har inte, men det kanske skulle vara nåt.

2010-11-07 @ 16:36:42
Linda

Men det känns som att du inte kan vara ensam omd et här, att det lär drabba fler nyblivna mammor? Ingen i den kretsen du kan ta hjälp av? Eller en sjukgymnast?



Så tråkigt och jobbigt att läsa att det är så illa med dig :((

2010-11-07 @ 23:11:40
URL: http://inlindaland.blogg.se/
Carola

Men Ulrika, du är inte tjock. Du har lite hull kvar på magen men du är inte tjock.. kram

2010-11-08 @ 09:37:48


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0