Lena och Leif, precis som i filen

För ett par år sen kom det en filmjölk, som för övrigt inte stannade så länge i hyllorna, som hette Lena och Leif. Det var typ en med citron och med apelsin eller nåt sånt. Jag minns inte vilken som var vilken smak.
Ungefär samtidigt gick det nån serie där det fanns en sketch med ett par, som handlade om relationer. Det paret hette också Lena och Leif.
Mina föräldrar heter Lena och Leif Olofsson, LE Olofsson liksom. När jag var liten och det kom post till L Olofsson så visste de aldrig vem som skulle öppna.
Min mamma är från Oxelösund och hon är kort, blond och liten, liksom ;). Jag växte om henne ganska så tidigt känns det som. När jag var liten var det bästa jag visste att åka till Nyköping med mamma, idag är det hon som tycker det är kul att gå på stan här i Västerås när de kommer hit. När jag var lite äldre än liten så bråkade jag och mamma VÄLDIGT mycket. Det går inte att förneka, men det som går att sägas är att det är så otroligt mycket bättre idag. Nu bråkar vi nästan ingenting alls (nästan, för man kan inte tycka lika om allt). Min vän Fia säger att mamma är så söt, och det är hon nog faktiskt. En söt liten mamma har jag :D, och hon är en jättebra mormor åt världens bästa Isak.
Min pappa är från Gotland. Det sa jag alltid när jag var liten...som att det vore något exotiskt ställe utomlands. Det roliga var att alla blev imponerade också, som att det faktiskt VAR utomlands. När jag var liten brukade pappa sitta i fönstret och röka och ropa ut över gården "ULRAIIIIIIIKA! MAAAAAAT!" Ja, ni förstår... det fanns lite gotländska kvar. Det finns det nog fortfarande, även fast han bott i Oxelösund i 40 år. Härom månaden hörde jag honom säga att han funderade på om mamma och han skulle flytta tillbaka till Gotland. Konstigt det där, hur hemma alltid är hemma. I alla fall. Min pappa är också ganska kort, fast när jag var liten tyckte jag att han var jättelång! Det gjorde jag ända tills Fias pappa ställde sig bredvid honom på någon brännbollsmatch med skolan. Pappa är ganska så tystlåten, jag tror att han tänker mycket. Pappa gillar sin dator, och sina filmer. Det har han alltid gjort. Och så gillar han att köra bil... i alla fall kan man tro det när man tänker på hur mycket han kört korsan och tvärsan i landet för att hälsa på/hämta hem sina barn.
Mamma och pappa är trygghet och när dom inte är hemma, som nyligen när de var tre veckor i Thailand, så saknar jag dem mycket. Vi ses ganska ofta faktiskt, det är ändå bara två timmar mellan Oxelösund och Västerås, och en liten del av mig hoppas verkligen att de står fast vid sina tankar att flytta hit när pappa blir pensionär.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0