Vad är kärlek?
När jag första gången hörde "Utan dina andetag" av kent så tyckte jag att det var kärlek i ett nötskal. Jag kommer ihåg att jag lyssnade på den och lyssnade och lyssnade och lyssnade, och så en dag så bad jag min vän Frida att lyssna och så meddelade jag henne att DET var kärlek. Men hon höll inte med. Hon sa att det -inte-var kärlek om man inte ens kan andas på egen hand. Att om det är kärlek det handlar om så ska man kunna andas sin egen luft, men göra det tillsammans.. typ så. Jag insåg, säkert för hundrade gången då, att min vän Frida är en mycket klok kvinna. Hon hade alldeles rätt.
Kärlek är inte att inte kunna stå utan den personen. Kärlek är att vilja, och få, luta sig mot en person så mycket att man ska kunna falla när som helst. Kärlek är inte ständigt pirr i magen, kärlek är att -kunna- känna pirr i magen även efter flera år, men inte gå runt med det hela tiden. Pirr i magen även efter flera år kan nog tydas som ett tecken på att kärleken inte är stabil... eller?
Kärlek är att kompromissa, men att förstå att det som är viktigt för den jag älskar måste på något sätt bli viktigt för mig också. Som att jag får vara liiiite ledsen när Daniels älskade IFK inte vinner i fotbollen och han får vara överväldigad av saker som överväldigar mig och ta del av dem, på sin nivå.
Kärlek är att lyssna, att stötta, att kunna tänka sig att spendera en hel semester tillsammans utan att dö av tristess. Att känna att DIG vill jag vakna bredvid även när jag är lika gammal som min mormor är (dvs 82).
Kärlek är inte att inte kunna andas utan den andra, men att ändå få lite andnöd vid tanken på att en dag vara utan den man älskar.
Kärlek är vardag, inte bara fest.
Kärlek är trygghet, som när Daniel inte var jobbig och svår och "vem ska ringa vem" och "kommer han vilja hälsa på mig igen". Kärlek var när Daniel bestämde själv "och sen kommer jag ner i helgen och om allt funkar så kommer jag på torsdagen igen", när jag aldrig behövde oroa mig. Jag hade aldrig kunnat älska om det inte varit så.
Kärlek är, i min familj, att kämpa genom tårar och hopplöshet. Att ligga och stirra i taket och svära högt och åka till läkaren gång på gång på gång, men att alltid göra det tillsammans. Att gå igenom det vi gått igenom kan bara betecknas som kärlek.
Kärleken ligger och sover i sin säng just nu....han är 14 månader, har nyss haft 3-dagars feber, har munnen full av kliande tänder och älskar sina nappar. DEN kärlekens andetag kan jag däremot inte vara utan.
Kommentarer
Madeleine
Det här var så vackert så jag ville nästan börja gråta. Du har verkligen talang när det gäller att skriva. Sant så sant när det gäller F oxå hon är mkt klok men det är du med ( tror inte klokheten försvunnit sedan tiden i Falun ).
Tack för att du skrev detta man fick sig en tankeställare :)
Fergie
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
Gud har skapat oss så !
livet är en prövning !
Det är paradiset vi lever för !
Vi är bara gäster i detta liv !
Paradiset är något man kämpar för !
Förritiden var kvinnor hemmafruar och männen jobbade hårt med att försörja sin familj men tiderna har förändrats !
Kanske det hade varit bra om vi levde som i serienlilla huset på prärien :-D kram <3
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
:-D
Trackback
