Jag bejakar min nördighet, med tillägg

Idag skrev jag en statusrad på facebook som genast fick en kommentar om att jag var lite nördig. Jag tänkte på det där och tänkte att jag skulle skriva lite om nördighet :P
Jag är absolut en nörd, en nörd på många sätt. Mest därför att jag fastnar i saker och kan liksom inte släppa. Ni minns säkert min ganska så långa besatthet i Twilight. Nu har inte den nördigheten försvunnit, men ändå lagt sig på en liiiite vettigare nivå. Ibland saknar jag den totala besatthet jag hade för ett år sen, men jag har även funderat på varför jag blev så himla besatt. Jag har funderat på om det hade med "nyblivna-mamman"-stadiet att göra. Att allt var så nytt i mitt liv att jag höll mig fast vid det jag hade fräschast bakom mig, i form av "gamla jag", eller vad det kunde bero på.
Men, hur jag än tänker så inser jag ju att jag har mina besattheter ändå, oavsett nya faser i livet eller inte. Men, det ska nog erkännas att för ett år sen var det....lite over the top om man säger så.
Jag tänkte roa er med att berätta om en del av mina besattheter, eller nördigheter, eller vad man vill kalla det.
- Fantasylitteratur. Inte på långt håll så mycket som jag egentligen skulle vilja, men fantasy har varit min favoritgenre sen högstadiet. Det är den ultimata verklighetsflykten, det är bara så.
- Sagan om Isfolket. Jag började på högstadiet i denna kärleksrelation (dvs relationen mellan mig och sagan) och jag tror att den kommer att vara livet ut. Det finns en anledning till att jag valde alrunan som tatuering när jag bestämde mig för att göra en enda tatuering. Det finns en anledning till att en alruna var det enda smycke jag bar under många, många år. Anledningen är kärlek, kärlek till Sagan.
- Burkar. Jag är en burknörd. Det här är kanske den enda besatthet jag har som inte har med fiktion att göra. Jag älskar burkar och var burk har sitt innehåll liksom. Ibland tror jag att det är på gränsen till att jag är pedant, men eftersom det inte sträcker sig längre än till mina burkar så tror jag inte det ändå.
- Syd Långö. Mitt paradis på jorden finns på Sveriges nordligaste västkust. Här är jag uppväxt, har blev jag en del av den jag är och här är jag varje sommar. Livet utan Långö vore så tomt och sommaren skulle aldrig bli sommar igen om jag inte fick komma dit.
- Lars Winnerbäck. Alltid närvarande. Alltid bäst. Alltid starkast.
- Harry Potter. Jag var fast redan innan jag visste att jag var det. Harry och jag, det är en över 10 år lång relation det med. Om och om och om igen läser jag de här böckerna och jag älskar varenda sida av dem. När bokserien var slut var jag alldeles tom och nu fasar jag för hur det ska kännas när filmsviten är slut också. Den 15e juli gäller det. Jag längtar tills Isak och jag får uppleva Harry Potter tillsammans.
- Borta med vinden. Jag vet inte varför, det bara är så. Jag var liten då jag läste Borta med vinden. Alltså, kanske mellanstadie-liten. Jag älskar Scarlett och Rhett, så enkelt är det.
Och så senaste årets nya nördigheter, men som jag inte egentligen vet om de kommer att hänga kvar lika länge som ovanstående. Det kan vi komma tillbaka till om ett par år antar jag:
- Twilight. Jag tror jag lämnar det där. Jag har redan skrivit så mycket om det.
- True Blood. Det började som en "va faen är det här?!" och blev en "Fy faen vad bra det här ÄR!" Jag plöjde 3 säsonger i höstas och vi får väl se om nördigheten fortsätter i s4. Det är svårt att säga vad jag tycker när jag ju inte sett det mer än en gång, hittills.
- Vampire Diaries. Jag dissade det totalt från början, men senaste månaden ungefär så har det bara växt och växt och växt. Nu har jag precis sett klart säsong 1 och säsong 2 är på gång. Jag trodde det var skit, ärligt talat, men nej, icke.
Det här med vampyrer alltså... jag vet inte vad det är.
Jag kommer inte på mer. Men det där är en del av alla mina nördigheter, dvs sånt jag fastnar för, aldrig slutar prata om och bara tycker OM! Jag tror på att man ska bejaka sina nördigheter. Omfamna dem och säga "JA, så här är det. Det här är jag! Utan de här nördigheterna så vore jag inte jag."

Tillägg 110320:
Och LOST! Hur 17 kunde jag glömma Lost? No words are neccassary!

(Störst av allt är mitt barn, men det tycker jag nog är för självklart för att ens behöva nämna, såklart.)


Kommentarer
nil

I approve of this post!

2011-03-19 @ 22:56:53
URL: http://strakhat.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0